Vad som fascinerar mig  är att elden blir en central aktör i en snabb och intensiv process som skapar unika ytor och färgeffekter. Elden blir en viktig medskapare och lämnar sitt avtryck på varje verk.

Min konst växer fram i mötet mellan material och eld – en kraft jag både fruktar och samarbetar med. År 2019 såg jag mitt hem och min ateljé försvinna i lågorna. Idag står jag kvar, med samma element som en medskapare i mitt arbete. Elden ger mina verk deras yta, färg och uttryck – oförutsägbart, intensivt och aldrig helt under min kontroll.

Jag arbetar med alternativa bränningsmetoder som rakubränning och gropbränning, där processen är lika viktig som resultatet. Men även med unika glasyrer som framhäver skulpturerna. Det är ett utforskande – av material, form, förbränning och mig själv.

Raku

Vid rakubränning hettas keramiken upp till höga temperaturer innan den snabbt tas ut ur ugnen och placeras i brännbart material, som träspån. När syret försvinner bildas sot som tränger in i ytan, och glasyrerna krackelerar av den snabba temperaturförändringen. Sprickorna fylls med sot och skapar ett nät av linjer och kontraster som gör varje verk unikt. Elden arbetar snabbt och brutalt – och lämnar tydliga spår efter sig.

Gropbränning

I gropbränning placeras skulpturerna i en grop som fylls med organiskt material som trä, sågspån och oxider. Under några timmar brinner elden intensivt, och den kemiska reaktionen mellan materialet och värmen skapar unika färger och texturer. Från djupa rödbruna till rostiga nyanser får varje verk sin egen råa, naturliga patina. 

Processerna är fulla av osäkerhet – och det är just denna osäkerhet jag söker. För mig är det inte ett hinder, utan en del av uttrycket. Jag söker det råa, det starka, det ärliga. Elden, både den kontrollerade och den okontrollerbara, ger liv åt mina skulpturer på sätt som jag inte kan förutspå, men som jag hela tiden söker i mitt konstnärliga uttryck